Känner mig mer död än levande just nu!





Måste få klaga lite.. Jag sover ingenting, matlusten är oftast på noll och det tär så fruktansvärt på både kropp och sinne. Jag har tusen saker att göra (igentligen bara tio), är stressad för allt, jobbar hela tiden (nästan). Bla bla bla.. jag suckar åt mig själv! Sluta klaga och börja lev.

Men...
Ibland kan nästan allt kännas hopplöst. Har ni varit med om det?... Du vaknar av att det skitjobbiga alarmet på mobilen ringer. Du har lust att bara kasta ut den genom fönsterrutan, men du låter bli. Du biter ihop och ålar dig ur den förbannade sköna sängen. Kliar dig i huvudet och sneglar in i spegeln, där står ett fruktansvärt troll. Suckar. Du hoppar in i duschen med hopp om att du ska känna dig både piggare och fräschare. Helvete, balsamet är slut. Trollet som nyss stod framför spegeln, står nu som en kokade kastrull med trassligt blött hår och borsten sitter fast i håret. Du skiter i det och sätter upp det i en knut, mitt på huvudet. Nästa problem, kläder. Varför tänker vi tjejer oftast; Åh, jag har inga kläder! Vad fan, garderoben är ju full med kläder. Men det är just en sådan här dag, när allt börjar fel som vi då tänker så. Du slänger på dig ett par skitiga jeans, en skrynklig blus och ett par vita strumpor med hål i. Jag-Bryr-Mig-Inte-Dag, det är precis vad du har. Dagen fortsätter att vara totalt hopplös. Du missar bussen, kommer försent till jobbet/skolan... Ja, ni förstår nog vad jag menar! Tur att det alltid blir bättre. Man måste försöka se allt frammåt.

"När jag är nära på att falla, så finns det alltid någon som greppar tag i mig. När jag faller så finns det alltid någon som fångar mig."


Tog en liten paus i skrivandet :) Har stått ute på ballkongen och pratar med Sara i 1,5 timme. Tiden går fort när man har roligt.. eller mycket att prata om! Men nu ska jag lägga mig i sägen och hoppas på att morgondagen blir toppen. Ska till Uppsala med mamma, Tilda och Kajsa ♥

God natt!